Jag faller isär. Det är som om jag ligger ner o blir sparkad av mina egna tankar, mina egna känslor, mina egna minnen. Det är som om att det enda jag kan känna är ilska och sorg. det går enbart utför. Vad fan ska jag ta mig till? Kan inte prata med folk, ingen ens försöker lyssna eller förstå. Jag isolerar mig mer o mer från allt och alla, suger i mig mer o mer av cigg, alkohol osv. Jag har självskadetankar/impulser dag ut o dag in, har självmordstankar 90% av vaken tid.
När jag sover, så drömmer jag om hur jag blir mobbad, våldtagen, slagen, skadar mig, osv osv.
Mår illa av mat, så dricker iprincip bara energidricka för o hålla mig igång. Jag är rädd för att vara en endaste minut ensam, för jag håller på o tappa fattningen. Vet knappt vad som är verkligt längre.